Det finns en skog…

eller rättare sagt ett stort område med fjällnära skog, öster och söder om Oviksfjällen i Bergs kommun, Jämtlands län. I skogen växer typiskt förvridna björkar bland knotiga granar och lavbehängda tallar. Alla stenar är mjukt mossbelupna. Stora myrar breder ut sig som oändliga hav, gungande och väldoftande. Ett nät av åldriga stigar och leder ligger över landskapet, vissa endast skönjbara från luften. Här har människor levt och färdats i tusentals år, ända sedan de första fångstfolken hittade de goda markerna för jakt, fiske och insamling. Samer, fäbodkullor och bönder från Storsjöbygden, handelsmän och pilgrimer på väg längs Jämt-Norgevägen till Nidaros – alla har de rört sig i området. Som en del av ett större renbetesland, idag Tossåsens sameby, finns lämningar efter samevisten och spår efter både praktik och andlighet. Här finns vävar av berättelser och myter, av självklar historisk och nutida förankring. En parallellvärld av fäbodar på tre kilometer från varandra, uppbyggda och brukade av folk från bondesamhället i södra Storsjöbygden – i fredligt samförstånd med renskötseln? Få urkunder talar om osämja: renar och kor i samma skogar men vid olika årstider.  

Det finns ett naturreservat som kallas Marntallsåsen, i skogen i kanten av Oviksfjällen. Här är björkarna extra vridna, tallarna extra knotiga och granarna extra gamla. All växtlighet så vild och så påverkad av de månghundraåren av renbete och fäboddrift – vild och påverkad är ingen motsägelse i Marntallsåsen. Det handlar om biologisk mångfald.