Ett trettiotal fäbodställen är kända i skogslandet öster om Oviksfjällen. Fler lär ha funnits och platser med skönjbara tecken på övergivet boende kan hittas längs de gamla lederna. Fäbodbruket kan ha funnits redan under sen järnålder/tidig medeltid och är med säkerhet belagt från 15-1600-talet.

Det var bondgårdarna i södra Storsjöbygden, på båda sidorna av sjön, som utnyttjade skogs- och myrområdet vid fjällfoten som sommarbete för sina djur och för myrslåtter. Avståndet mellan gård och fäbod kunde vara stort, det var inte ovanligt med 3-5 mil, så förflyttningen däremellan tog flera dagar i anspråk.

Fäbodarna bestod av små omålade timmerbyggnader där oftast varje funktion hade sitt eget hus: bostadshus, ladugård, kokhus, härbre, lada, jordkällare. En del fäbodar är ännu intakta och inom Marntallsåsens naturreservat har Länsstyrelsen låtit renovera alla husen på fyra vallar. Andra fäbodar är omvandlade till fritidsboenden och en hel del är raserade med endast ömkliga rester av husgrunder och jordkällare.

Mellan vallarna gick stigar som band samman människorna som jobbade på fäbodarna. Stigarna går fortfarande att följa, över myrarna kan ibland gamla kavelbroar ses.

Naturen har fortfarande spår efter människornas och tamdjurens minst fyrahundraåriga vistelse i området. På vallarna växer fortfarande sk kulturgynnade växter som mjölkört, smörblommor och hallon. Även direkt planterade växter kan finnas kvar, som rabarber, gräslök, kvanne och körvel.

Det var ett heltidsarbete, och mer än det, att vara butös. Djuren var det huvudsakliga ansvaret. Det var kor, kalvar och getter. Det var morgon- och kvällsmjölkning. I äldre tider var det vanligt med vallning, dvs att följa med och vakta djuren när de var i skogen under dagen. I skogen fanns vilda djur, som björnar, vargar och ilskna älgar, som i värsta fall kunde anfalla. Under senare tid följdes djuren vanligtvis en bit på väg mot betet för att sedan få klara sig själva under dagen. På eftermiddagen återvände de självmant till vallen.

All mjölk skulle tas hand om och förädlas till ostar, smör och messmör. Särskilt messmörskokning var ett tidskrävande arbete. Många träkärl och redskap måste diskas varje dag. Mjölkprodukterna skulle hållas kalla. Djuren skulle födas när de var på vallen. Som om allt det arbetet inte räckte, var det vanligt att handarbeta däremellan.

Osten, smöret och messmöret. Det var viktiga handelsprodukter som tillhörde de djurägande bönderna och skulle säljas på marknadsresor vida omkring. De sk forbönderna reste till Norge och söderut inom landet. Under vissa tider stod förädlade mjölkprodukter för en mycket stor del av handelsvarorna. Butösernas arbete under sommarmånaderna var oerhört viktig för hela Storsjöområdets ekonomi.

Ibland kom någon av korna eller kalvarna bort. Då fick alla ge sig ut och leta, springa till vallarna runt om och fråga om de förrymda kommit in på annat revir. Försvinnanden hade ibland en mer trolsk orsak, för småfolken kunde ha ett finger med i spelet. En gång försvann en ko som, trots att alla var ute och letade, inte kunde hittas. Tillslut återfanns djuret, som hade fastnat i en förtrollning. Hon kunde bara röra sig i en snäv cirkel och hade ätit all växtlighet innanför, så jorden låg helt bar. Den som hittade kon kunde lösa förtrollningen genom att kasta en kniv över kon och läsa en besvärjelse.

På den norra långsidan av fäbodstugan i Dörrsjöåbodarna finns alfabetet inristat i träväggen. Det syns tydligt om ljuset är rätt. Ristningshöjden är lagom för ett barn, säg i sexårsåldern. Intill alfabetet finns ett porträtt ristat. Det ser ut som ett barn med håret uppsatt i hästsvans. Figurristningen liknar en barnteckning medan bokstäverna är mer ordentligt och vuxet formade. Läs den fiktiva berättelsen ”Alfabetet” Här.

Det var inte ovanligt med barn på fäbodvallen. Att vara butös var ett kvinnoyrke, ett av ett fåtal möjliga för ensamstående kvinnor, med eller utan barn. Då var inkomst och levebröd säkrat i alla fall över sommaren, från strax före midsommar till in i september.

Att vara barn på en fäbodvall innebar närhet till ett fåtal, väl kända, människor och djur, att leva som ett med sommarnaturen, att ha passande arbetssysslor, känna frihet och kanske leka med andra barn. Trygghet men även spänning.